9 feb, 2019. Benidorm goodbye!

Efter 5 dagar i den häftiga staden Benidorm, var det dags att åka vidare. Sammantaget en mycket trevlig vistelse, mycket att titta på, fin strandpromenad, goda Tapas, härliga upplevelser och kanonväder. Dock en uppmaning till alla husbils ägare som har för avsikt att stanna några dagar på en camping och resa förtält m.m. Ställ er inte under fåglarnas favoritträd om ni inte vill ha ett prickigt tält och en nerskiten bil.

Färden gick vidare! Strax norr om Vinaros finns en berömd ställplats som vi hört mycket talas om men aldrig besökt. Spätzle Fritz!

Ställplatsen ser inte mycket ut för världen, men skenet bedrar. Allt rent och snyggt, fina toaletter, varma duschar ( gemensamma för damer och herrar) och en riktigt fin restaurang.

Vi har aldrig varit här tidigare men vi har varit strax intill på Panoramica och spelat golf ett flertal gånger, så vi kände oss ganska hemma. När vi kom in på restaurangen för att inta kvällens middag, frågade servitrisen om vi hade varit här tidigare. O ja svarade jag, vi har varit här i området många gånger och spelat golf på Panoramica. Kanske hade hon svårt med engelskan, inte vet jag, men hon hälsade oss extra välkomna och visade oss till bordet för stamgästererna – stammtisch. 

Högklassig service och en middag av absolut högsta klass.

Dyrt, javisst, men ställplatsen var gratis för oss stamgäster som ätit i Restaurangen.😎

8 feb, 2019. Tapasrunda!

Benidorm vinner i längden!

Staden är större och mer spännande än vad vi först tyckte. Vår camping ligger i den östra delen av staden. Stranden här heter Levante och domineras av engelsmännen. På stadens västra sidan finns Poniente stranden, vackrare, mer Spansk och inte så vulgärt turistisk. Gamla staden med ”medelhavsbalkongen” utgör skilljelinjen mellan de två stränder.

Poniente stranden och gamla stan var var dagens utflyktsmål. Varmt och soligt, mycket folk på stranden!

Vår golfkompisar Macke hade rekommenderat oss en tapas runda i den gamla stadsdelen. Vi tackar för tipset, helt klart en höjdare. Mycket gott att välja på!

Magen växer, byxorna spänner. Hemma får det bli vatten och bröd!

I morgon lämnar vi Benidorm för vidare färd mot Valencia.

 

 

7 feb, 2019. Guadalest!

2 mil nordväst från Benidorm, ligger den lilla byn Guadalest. 600 meter över havet  i de otillgängliga bergen, grundad av araberna på 700 talet. En jordbävning på 1100 talet förstörde det mesta av den ursprungliga byn som sedan byggts upp i olika etapper. Nuvarande castillon är från 1600 talet. En uthuggen gång i berget leder oss in i den gamla delen av byn.

Här finns det ”nya”slottet, några butiker, restauranger, museum, kommunhuset och ett litet torg.

Genom det nya slottet kan man komma upp till Castillon och kyrkogården. Bilden visa bl.a klocktornet i bakgrunden.

Genom dalen rinner Guadalestfloden som på 50 talet dämndes upp för att bättre kunna tillvarata det dyrbara dricksvattnet. Vattnet är turkosfärgat av mineralerna från bergen.

Kvällen avslutades med en gemensam måltid, sallad och en grillad secreto från Iberico grisen. Delikat!

6 feb, 2019. Fyren i L’Albir!

Det finns många fördelar med en husbil kontra husvagn, men också nackdelar. Ett klart minus med husbilen är att, när man väl är etablerad på en camping, har man ingen bil för dagliga utflykter. 

Men bilar finna att hyra. En liten Hyundai under tre dagar inkl försäkring m.m. Kostade 140 euro, som vi delade med Svenne och Elsie. Dagens utflykt gick till L’Albir och Altea. Små vackra städer längs havet. En vandring upp till fyren är ett måste i Albir. Dryga halvmilen fram och tillbaka på fin vandringsled, dramatiskt vacker och inte allt för ansträngande. Albir till vänster och Altea till höger i bilden.

Fyren ligger ca 100 meter över havet och utsikten är betagande.Toppen är nådd!❤️

I morgon utflykt till Guadalest!

5 feb, 2019. Heldag i Benidorm!

Gillar man butiker, restauranger, pubar, folkliv och hålligång, då är det Benidorm som gäller. Här finns allt!

Vår camping ligger ett par kilometer från stranden, trevlig promenad, många små butiker längs vägen. Strandpromenaden är magnifik, en av de bättre i Spanien. Massor av folk som strosar runt, solar eller badar.

Att engelsmännen tagit över Benidorm och knuffat bort den genuina spanska kulturen fick vi erfara när det var Lunchdags. Efter flera års husbilsresor i Spanien har jag lärt mig en del av språket, inte på något sätt perfekt men ändå begripligt för det mesta. Så när servitrisen dök upp vid vårt bord beställde jag ” una bocadillo jamon serrano y queso y cerveza grande, por favor” Servitrisen såg frågande ut och sade – english please.

Nåväl, servitrisen var trevlig, maten var god och engelsmännen har faktiskt en del goda sidor också, utan tvekan är de världsbäst på ÖL.

Kvällen avslutades med en god middag hos Våra vänner från Stockholm. Fläskkotlett i senapssås med diverse tillbehör och till dessert, färska jordgubbar med vispgrädde. Mycket gott! Vi Tackar!

4 feb, 2019. Benidorm!

Färden gick vidare till Benidorm. Svenskarnas hålligång på 60-70 talen, club 33. Härliga tider, Curre som reseledare och tennistränare, måste varit rena paradiset. Benidorm är numera Engelsmännens tillhåll. På gott och ont! Brexit! 🤔

Camping Raco i Benidorm, en jättecamping. Här fick vi två platser, en till oss och en till våra svenska kompisar som kom från Cambrils. Här ska vi vara i 4 dagar, dags att resa förtält m.m.

Svenne och Elsie gästade oss på middagen, en enkel vingryta Boulogne, baguetter och rikligt med vin. Trevlig kväll, lite kyligt i förtältet men varmt inombords.

Kvällens skål går till min storasyster Marianne, som alltid ställer upp! Grattis på födelsedagen!🎉🎉🍸

3 feb, 2019. Bussresa till Alicante!

Alltid lika spännande att åka buss i Spanien. Idag till Alicante. Den hjälpsamma damen på Campingen gav oss en turlista och talade om att hållplatsen vid Lidl affären hette La Marina.

Här fick vi sällskap av ett par från Skottland som skulle ta bussen till Torrevieja, alltså åt andra hållet, i förhållande till vår resa, konstigt tyckte vi och jämförde tidtabellerna. Inget stämde, men deras tabell var också den officiella som fanns på hållplatsen. Suck! Men så, prick kl 12, kom bussen. Vår buss! Skottarna fick vända och gå hem, ingen buss till Torrevieja förrän om en timme.

Alicante är en trevlig stad och vi njöt av en härlig 3-rätters lunch i solen.

En rundtur på stan med lite koll i alla stånden längs strandpromenaden och det var dags för hemresan.

Vår buss skulle gå kl 16 från busstationen. Vi hade bra koll och var på plats i god tid.  Steg på bussen och vill betala för 2 till La Marina. Chaffisen hade inte sin bästa dag, fräste åt oss att vi måste köpa biljett på station först. OK, 5 minuter till avgång, jag kutade iväg och Marianne stod kvar så att bussen inte skulle slinka iväg utan oss. Biljett köper man i en spansktalande apparat😡. Gick inte! Tjejen i informationen hänvisade mig till övervåningen, där det fanns bemanning i lucka 8. Full rulle uppför trapporna, pulsen på topp, 2 biljetter till La Marina. Ner igen, 100 meters tempo, fram till bussen ett par minuter över tiden. Chaffisen ännu surare. Vi vill stiga av vi Lidl säger jag. Chaffisen, numera högröd i fejset, röt till – Lidl är hållplatsen efter La Marina, ni får köpa en ny biljett! Kan jag inte betala mellanskillnaden till dig, frågar jag på min Svengelska, går inte säger han på Spanska. Vad gör man, nästa buss går om 2 timmar. Vi spelar dumma sa jag till Marianne, vi går på bussen och ser glada ut. Nu är bussen 5 minuter sen. Chaffisen kastade in backen, full gas. Rätt in i baken på en annan buss. PANG! Nu blev det riktig cirkus, vems var felet. Som tur var dök det upp en chef som medlade mellan stridstupparna och det hela verkade lösa sig. Vår buss, nu 10 minuter sen, drog i väg som en raket. Hastighetsbegränsningar eller rödljus, inga problem. Marianne och jag tog på säkerhetsbältet.

Bussen är fullsatt, ingen stiger av och Chaffisen blåser förbi den ena hållplatsen efter den andra. Så blir det plötsligt stopp, La Marina. Ingen går på, ingen går av. Chaffisen reser sig upp, gestikulerade mot oss, skrek La Marina. Generad reste jag mig upp och gick genom hela bussen, fram till herr Chaufför och frågade hur mycket det kostar att åka härifrån till Lidl. Nu behövde jag inte spela dum längre, kände mig utpekad, som om hela Spanien idiotförklarade mig. Ett svagt leende från Chaffisen när han sade 2,3 euro por favor.